skoj

såg precis att det inte är någon som läst mitt senaste inlägg. haha
fan va bra, då kan jag ju skriva vad som helst här om ändå ingen ser :)

ovisshet

jag vill helst av allt ha kontroll över mitt eget liv. jag vill veta allt som ska ske. hatar överraskningar. hatar ovissheten. jag har fått en livkris. kanske en tidig trettioårskris eller bara en vanlig medelålderskris. inte så lätt att veta och de kan säkert vara olika för olika människor. hur som helst så har jag tappat mig själv. jag vet inte alls vem jag är längre. vet ingenting. vet inte vad jag vill om jag ens vill något? någonstans? en liten sak vet jag och det är att jag inte trivs. kan inte riktigt se med vad. mig själv tror jag? hur byter man ut sig och förnyar sig och blir sådär som man vill vara? jag vet ju inte ens. jag som inte ens gillar förnyelse. jag tycker ju om samma. samma som det alltid har varit. eller gör jag? dessa mönster som är omöjliga att bryta. jag behöver bryta dem. jag måste! jag går under, drunkar i mitt eget ältande och elände. i min egen vantrivsel. jag spyr! spyr på samma samma samma hela jävla tiden. men vad vill jag göra istället? hur fan ska man komma på det? jag har ju svårt att bestämma bara vad jag ska laga till middag. Hur ska det gå? ska jag kanske lägga locket på och sakta låta livet passera tills jag blir gammal och grå för att sedan äntligen har livet passerat och tagit slut. ja så blir det nog. om inget sker? men vad ska ske? och när? jag vill finna glädjen igen. glädjen över de små sakerna. finns den? eller är den en myt? det tror jag inte för jag han nog känt den förut. vet inte riktigt när jag blev såhär. i periferin. jag vill vara i nuet! visserligen så känner jag glädjen i nuet när jag är med mina barn. den fina kärleksfulla glädjen. men sedan då? nix pix nu ger jag upp för idag. ska pyssla med lite olika grejer innan jag slutligen går och lägger mig alldeles för sent så jag kan somna stressad och vakna flera gånger under natten för att klappa på en ledsen bebis och sedan vakna riktigt oerhört trött och önska till förbannelse att jag hade somnat tidigare kvällen innan. sedan tvinga mig upp och starta dagen på ett inte allt för trevligt sätt. nu lät det för deppigt.. sen när jag ätit och fått mitt kaffe och gosat lite med barnen så känns det bättre, precis som alla andra dagar.

less

jag är så trött på det här.. vill bara trivas i mitt hem. slapppna av. inte tänka. jag blir någon jag inte vill vara. jag vill ju bara bli fri från allt jobbigt. varför har vi haft sån otur med boende? jag vill inte leva såhär.. jag orkar inte mer. och det kommer alltid vara såhär nu..jag vill fly. fly från mitt hem. var ska man bo egentligen? och i vad? åhh vad ska det bli av oss. var ska vi leva? iof är jag en jävligt jobbig person som alltid tror att gräset är mycket grönare nån annan stans. vill inte vara sån. rastlös i sinnet.. jag vill få själslig frid. känna lugn.kommer det någonsin att ske?

oflyt

Livet är i en svacka just nu, nja det är kanske överdrivet med det är så mycket grejer som går emot.. ingenting sker smidigt, det är fan krångel med allt..
och har väl varit så de senaste månaderna.. Vi är mår ju bra och det är fint sådär men det har vart så mycket krångel sen vi flyttade..
mitt näsblod som bara kommer utan anledning är tillbaka. jävla stress. får magsår av det här eller blir ett psykiskt vrak.. Jag har så svårt att koppla bort, ständigt i mina tankar finns oron.. Jag är som en hypokondriker fast med hemmet och alla materiella saker.. och världen.. börjar bli rädd för undergången.. jag är inte redo att sluta mitt liv än. har många goda år kvar. (haha) (lite humor orkar jag ha ändå.. :)
och för barnen, den oron finns ju alltid.. Tilde har hunnit med sitt första akuten-besök och jag hoppas vi aldrig behöver åka dit igen. Slog upp pannan (bredvid hårfästet) och det var djupt och massa blod och de fick limma ihop det. sen var ju allt bra igen och hon ar nöjd för hon fick både glass och välja en leksak av doktorn :) De är så fina med barn ändå.. Men jag tog det hårt, hela hennes 4-åriga liv passerade revy i mitt huvud.. och emilia bara snubblar och slår i sin mun hela tiden (eller kanske 6:e gången nyss) snart kommer ju en tand ryka och det är så jobbigt när de skadar sig.. man är så maktlös.. vill bara krama dem för alltid och aldrig låta dem springa igen. fast det går ju så klart inte för det vore ju också hemskt. är väl bara att acceptera livet.

krånglet i huset börjar väl lösa sig allt eftersom varje grej blir fixad, tur att vi hyr, och idag har anticimex varit här för andra gången. vi har möss i väggarna och taken. jävligt jobbigt är det. gillar inte gift egentligen men annars får vi ju leva med dem? jag är så rädd för vad de kan förstöra. vill inte höra deras tassande. hade tydligen torkade getingbon på vinden också, vilket tyder på att det är öppet där uppe och mössen kan nog ta sig in där med.. det saknades några nät.. måste ringa imorgon och hoppas att de fixar det! så det är ju bara glada nyheter. kanske borde skaffa en katt för mössen men det vågar jag inte igen. vår katt dog några veckor efter att vi flyttat in en mycket tragisk död. så någon katt blir det inte igen. bara oro där också.

nej jag måste hinna plugga innan emilian vaknar, känns som att jag hade lite svårt med fokuseringen igen.. måste bli mer produktiv med skolan! borde ha ettt jobb men vad? Vad ska jag bli när jag blir stor? gillar inte att inte veta vad som ska hända. svinjobbigt. jag vill ha klart allt. ogillar överaskningar.

Men annars är livet fint nu med advent och snö och underbara barn och en fin make :)